Är EU-försäkran om överensstämmelse mall 2027 bara en gammal EG-försäkran med nytt nummer på rättsakten?
Nej. Och det är exakt där många kommer att köra i diket.
Någon öppnar en gammal Word-fil. Byter direktiv 2006/42/EG mot förordning (EU) 2023/1230. Ändrar EG-försäkran om överensstämmelse till EU-försäkran om överensstämmelse. Lägger in ett nytt datum, behåller normlistan från förra maskinen och tycker att dokumentet är klart.
Det ser snyggt ut. Tills första tekniska frågan kommer.
Det vanligaste misstaget efter 2027: gammal EG-försäkran + nytt nummer på maskinförordningen + samma normlista = en PDF som ser bra ut till första frågan.
Den stora ändringen handlar inte om att byta två bokstäver. Den handlar om att EU-försäkran om överensstämmelse ska visa att tillverkare kan bevisa överensstämmelse, inte bara upprepa en juridisk fras.
EU-försäkran om överensstämmelse mall 2027: samma dokument eller ny logik?
Det är rätt fråga att börja med.
Den gamla EG-försäkran sade i praktiken: maskinen uppfyller kraven i maskindirektivet. Den nya EU-försäkran om överensstämmelse enligt maskinförordningen ska visa mer: vem som tar det fulla ansvaret, vilket förfarande för bedömning av överensstämmelse som användes och vilken teknisk grund som ger presumtion om överensstämmelse.
Det är en förskjutning från ”vi intygar att den uppfyller” till ”vi visar varför vi får intyga det”.
En bra deklaration behöver inte vara lång. Den kan fortfarande vara en eller två sidor. Men den får inte vara frikopplad från verkligheten. Den måste hänga ihop med riskbedömning, teknisk dokumentation, bruksanvisning, harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer och den faktiska maskinen som ska släppa ut på marknaden eller ta i bruk.
Första frågan: vem tar ansvaret?
I den nya mallen finns en formulering som många kommer att läsa för snabbt: deklarationen utfärdas på tillverkarens eget ansvar.
Det är inte pynt. Det är inte juridiskt glitter. Det är en varningslampa.
Underskriften betyder att tillverkare står bakom hela kedjan: riskbedömning, teknisk dokumentation, val av tillämpliga krav, val av förfarande för bedömning av överensstämmelse och beslutet att släppa ut på marknaden eller ta i bruk maskinen.
Om det saknas underlag blir formuleringen om ansvar bara en mening i en PDF. En mening som håller tills kunden, marknadskontrollmyndigheten, UDT, en revisor eller en jurist efter en olycka frågar: visa hur ni kom fram till det.
Underskriftens kedja: riskbedömning → teknisk dokumentation → harmoniserade standarder → förfarande för bedömning av överensstämmelse → EU-försäkran om överensstämmelse.
Deklarationen startar inte CE-processen. Den avslutar den.
EU-försäkran om överensstämmelse mall 2027 och normerna: numret är inget alibi
Normlistan är inte en meritförteckning. Den är inte en plats där man staplar ISO-nummer för att se seriös ut. Varje standard som skrivs in i EU-försäkran om överensstämmelse ska svara på en konkret fråga:
Vad har tillämpats, i vilken omfattning, för vilken risk, funktion eller del av maskinen, och var finns beviset i den tekniska dokumentationen?
Skriver du ISO 12100? Bra. Då ska riskbedömningen finnas där.
Inte en färgglad matris med fem faror. Inte en rad om ”acceptabel risk”. Visa maskinens begränsningar. Visa livscykelfaser. Visa omställning, rengöring, borttagning av stopp, underhåll, inställning, servicearbete, förutsebara operatörsfel och rimligen förutsebar felanvändning. Visa valda skyddsåtgärder och vilket restbehov som hamnar i bruksanvisning.
ISO 12100 är inte standarden för en snygg tabell. Det är standarden för logiken i hela riskreduceringen.
Skriver du ISO 13849-1? Bra. Vilken säkerhetsfunktion talar vi om?
Inte ”safety-krets”. Inte ”säkerhetsrelä”. Inte ”vi har PL e i databladet”. Vilken funktion? Stopp vid öppnad skyddsdörr? Stopp vid bruten ljusridå? STO i drivenheten? Manuell återställning? Inställningsläge? Hastighetsövervakning? Stopp efter E-Stop?
För varje säkerhetsfunktion ska det vara tydligt vilket PLr som krävs, vilket PL som uppnås, var SRP/CS börjar och slutar, vilka MTTFD- eller B10D-data som används, vilken DC, CCF och arkitektur som ligger bakom, vilken svarstid som gäller och hur valideringen gjordes.
Finns inte det? Då har du inte visat ”överensstämmelse med ISO 13849-1”. Då har du bara skrivit ett nummer i ett dokument.
Skriver du ISO 13850 för E-Stop? Då behöver du förstå skillnaden. ISO 13850 beskriver nödstoppfunktionen. EN 60204-1 styr mycket av den elektriska realiseringen och stoppkategorin. ISO 13849-1 används för att bedöma de säkerhetsrelaterade delarna av styrsystemet. Att bara skriva ”E-Stop enligt ISO 13849” är en genväg som låter bra tills någon ber om logiken.
Skriver du EN 60204-1? Då räcker det inte att elskåpet ser prydligt ut. Vad har du tillämpat? Frånskiljare? Skydd mot elchock? Styrkretsar? Stoppkategorier? Märkning? Eldokumentation? Verifiering? Kabeldragning? EMC?
Ett vanligt fel på verkstadsgolvet: kraftkablar, signalkablar och mätkablar läggs tillsammans för att ”det blev enklast”. Skärmar ansluts slumpmässigt. Frekvensomriktare ligger bredvid känsliga signaler. Sedan kommer störningar, slumpstopp, konstiga fel och felsökning i styrsystemet. I deklarationen står EN 60204-1. Då är frågan: var finns separationen, skärmningen, kabelvägarna och verifieringen?
Skriver du ISO 14119? Visa spärranordningen. Inte bara en givare. Har ni bedömt möjligheten att kringgå den? Kan aktiveraren skruvas loss? Ersättas med reservnyckel, magnet, mynt, plåtbit, skruvmejsel eller tejp? Har operatören en praktisk anledning att göra det för att skyddet stör arbetet?
Skriver du ISO 14120 och ISO 13857? Visa skydd och avstånd. Inte bara ett foto på ett staket. Visa från vilken sida åtkomsten bedömdes: genom öppningar, över skyddet, under skyddet, från plattform, från golv, från den plats där operatören faktiskt står. Eller från pallen och verktygslådan som alltid hamnar bredvid maskinen.
Skriver du ISO 4413 eller ISO 4414? Då måste du veta vad som händer med energin efter stopp. Hydraulik blir inte säker för att lampan på panelen slocknar. Pneumatik blir inte säker för att någon trycker STOP. Finns tryck kvar? Håller en cylinder en last? Är ackumulatorn avlastad? Rör sig cylindern våldsamt när luft släpps på igen? Vet serviceteknikern var energin ska avlastas?
Numret är inget alibi. En harmoniserad standard i deklarationen är en karta över tekniskt ansvar. Om du inte kan peka på beviset i teknisk dokumentation är numret bara dekoration.
Förfarande för bedömning av överensstämmelse: modul är inte ett slumpfält
Den nya EU-försäkran om överensstämmelse ska visa hur överensstämmelsen har bedömts. Det låter administrativt. I praktiken är det en av de viktigaste frågorna i hela CE-processen.
Har tillverkare använt intern tillverkningskontroll? EU-typkontroll med efterföljande överensstämmelse med typ? Fullständig kvalitetssäkring? Enhetsverifiering?
Det här är inte alternativ i en rullista. Det är olika ansvarsvägar, olika dokumentationskrav och ibland olika grad av medverkan från anmält organ.
Maskin utanför bilaga I: intern tillverkningskontroll är inte ”inga bevis”
Om maskinen inte omfattas av bilaga I är intern tillverkningskontroll ofta rätt väg. Det låter enkelt, och ibland är det enkelt. Men det betyder inte att tillverkare slipper bedömning av överensstämmelse.
Det betyder att tillverkare själv måste ha underlaget: riskbedömning, teknisk dokumentation, bruksanvisning, uppfyllda väsentliga hälso- och säkerhetskrav, relevanta harmoniserade standarder och korrekt CE-märkning.
Intern tillverkningskontroll är alltså inte ”vi gör själva och behöver inga bevis”. Det är snarare: vi gör själva, och därför måste våra bevis hålla.
Svetsad konstruktion? Visa svetskompetens, svetsprocedurer, kontrollprotokoll eller annan spårbarhet. S355J2 i ritningen? Visa materialintyg eller motsvarande identifikation. Frekvensomriktare och nätaggregat med EMC-krav? Visa komponenternas deklarationer och att installationsvillkoren faktiskt följts. Skydd för rörliga delar? Visa test av spärrar och verifiering av att farlig rörelse stoppas. Säkerhetsavstånd? Visa mätta stopptider, inte bara antaganden i CAD.
Det är detta som senare bär EU-försäkran om överensstämmelse. Inte logotypen. Inte dokumentnumret.
Bilaga I del B: modul A kan vara möjlig, men inte automatiskt
För maskiner och relaterade produkter i bilaga I del B blir frågan skarpare. Intern tillverkningskontroll kan vara möjlig, men bara om tillverkare konstruerar och tillverkar enligt relevanta harmoniserade standarder eller gemensamma specifikationer som täcker alla relevanta väsentliga krav för den kategorin.
Skriver du intern tillverkningskontroll? Bra. Visa att du hade rätt att göra det. Vilka standarder användes? Täcker de kraven? Har de tillämpats fullt ut eller delvis? Om delvis: vad ligger utanför presumtion om överensstämmelse?
Om villkoren inte är uppfyllda behövs en annan väg: EU-typkontroll, fullständig kvalitetssäkring eller enhetsverifiering. Då ska deklarationen också peka rätt på anmält organ, certifikat, modul och omfattning.
Bilaga I del A: här finns inte intern tillverkningskontroll på bordet
För kategorier i bilaga I del A är det hårt. Intern tillverkningskontroll är inte ett alternativ. Inte ”helst inte”. Inte ”vi gjorde så förra gången”. Tillverkare måste använda ett förfarande där anmält organ deltar: EU-typkontroll med överensstämmelse med typ, fullständig kvalitetssäkring eller enhetsverifiering.
Det vanligaste misstaget? Någon behåller modul A i deklarationen eftersom förra maskinen hade det. Eller för att Word-mallen hade den raden. Eller för att produkten ”bara är en säkerhetskomponent”. Men produktkategorin ändrar hela vägen till överensstämmelse.
Anmält organ ska inte heller skrivas in för syns skull. Om organet har deltagit ska det anges korrekt. Om det inte har deltagit ska deklarationen inte låtsas att en tredje part har bedömt maskinen.
Det är extra viktigt vid import. Maskinen kommer från Kina. Det finns CE, deklaration, testintyg, rapport, stämpel. Frågan är: var detta organ ett anmält organ inom rätt förfarande? Eller gjordes bara ett frivilligt prov? Gäller certifikatet en komponent och inte maskinen? Om man blandar ihop detta börjar deklarationen spela teater.
Digital deklaration och QR: praktiskt, men inte magi
Kräver maskinförordningen QR på EU-försäkran om överensstämmelse?
Nej. Det måste sägas rakt ut.
QR är inte en ny CE-märkning. QR ersätter inte deklarationen. QR gör ingen riskbedömning. QR gör inte en osäker maskin säker.
Men QR kan ge tillgång till EU-försäkran om överensstämmelse. Tillverkare kan bifoga deklarationen till maskinen eller ge tillgång via en webbadress eller maskinläsbar kod. I praktiken kan det vara QR.
Då börjar den verkliga frågan: vart leder koden?
Till en PDF med namnet final_slutlig_ny_version.pdf? Till en mapp i Google Drive? Till en fil utan versionsnummer? Till fel modell? Till en deklaration före modifiering? Till en länk som dör efter två år?
En digital deklaration ska inte bara vara en fil på en server. Den behöver versionskontroll, status, stabil länk, tydlig maskinidentifikation och historik. Den ska visa modell, serienummer, tillverkare, datum, rättslig grund, omfattning och om dokumentet är aktuellt eller ersatt.
En verifieringssida kan vara starkare än en lös PDF. PDF kan kopieras, skickas, sparas och leva vidare långt efter att den har ersatts. En verifieringssida kan visa att dokumentet fortfarande gäller eller att en nyare version finns.
Det spelar stor roll för maskiner som lever länge. Maskinen installeras. Sedan moderniseras den. Styrsystemet ändras. Ett skydd byts. En säkerhetsfunktion läggs till. Drivenheten byts. Programvara uppdateras. Någon gör en väsentlig ändring. Då är frågan brutal: beskriver deklarationen bakom QR-koden fortfarande samma maskin?
QR-kod legaliserar inte magiskt. Om deklarationen har fel normer, fel förfarande, fel modell eller fel anmält organ gör QR bara felet lättare att hitta.
Så ska EU-försäkran om överensstämmelse mall 2027 läsas i praktiken
En EU-försäkran om överensstämmelse är inte en katalogtext. Den ska inte sälja maskinen. Den ska svara på enkla, hårda frågor: vad deklareras, vem ansvarar, vilken maskin gäller det, vilka rättsakter gäller, vilka standarder används, vilket förfarande användes, vem skrev under och när?
Om deklarationen inte svarar på detta är den inte ”kort och tydlig”. Den är svag.
| Del i deklarationen | Vad som ska finnas | Vanligt fel |
|---|---|---|
| Nummer på deklarationen | Ett eget nummer kan användas, till exempel EU DoC/ACE-CSC-1200/2027/001. Numret hjälper versionshantering och spårbarhet. | Företaget behandlar numret som bevis på överensstämmelse. Numret ordnar dokumentet, men bevisar inget i sig. |
| Identifiering av maskin eller relaterad produkt | Produktnamn, typ, modell, parti eller serienummer. Vid väsentligt ändrad maskin ska omfattningen vara glasklar. | ”Förpackningsmaskin” utan modell, serienummer eller konfiguration. Efter två år vet ingen vilken maskin dokumentet gäller. |
| Tillverkare | Fullständigt namn och adress. Om tillverkarens representant finns ska även den anges. | Importör, distributör eller varumärke står i dokumentet, men det framgår inte vem som formellt är tillverkare. |
| Installationsplats för vissa lyftmaskiner | Om en lyftmaskin ska installeras permanent i byggnad eller konstruktion och bara kan monteras på användningsplatsen ska adressen anges. | Standardmall används och installationsplatsen saknas, trots att maskinen färdigställs först hos användaren. |
| Tillverkarens eget ansvar | En tydlig formulering om att deklarationen utfärdas på tillverkarens eget ansvar. | Gammal text från EG-försäkran återanvänds utan att ansvaret kopplas till den nya strukturen. |
| Föremålet för deklarationen | Beskrivning som gör maskinen spårbar: modell, serienummer, konfiguration, version och vid behov bild eller annan identifiering. | Deklarationen passar en hel maskinfamilj, men inte den specifika levererade maskinen. |
| Unionens rättsakter | Rätt harmoniseringslagstiftning, till exempel förordning (EU) 2023/1230 och vid behov andra tillämpliga rättsakter. | Endast maskinförordningen anges trots att produkten även kan omfattas av EMC, ATEX, RED eller RoHS när de faktiskt är tillämpliga. |
| Harmoniserade standarder och gemensamma specifikationer | Konkreta standarder, datum och omfattning. Vid delvis tillämpning ska det framgå vilka delar som användes. | En imponerande normlista, men ingen vet vilket krav, vilken risk eller vilken säkerhetsfunktion den avser. |
| Förfarande med anmält organ | Om tillämpligt: namn och nummer för anmält organ, modul, EU-typkontroll, certifikat och omfattning. | Anmält organ skrivs in för att det ser bra ut, eller saknas trots att förfarandet krävde det. |
| Intern tillverkningskontroll | Om tillämpligt: tydlig uppgift om att intern tillverkningskontroll använts. | Modul A fylls i automatiskt utan kontroll av bilaga I och utan bevis för att förfarandet fick användas. |
| Övriga uppgifter | Plats och datum, namn, befattning, underskrift, dokumentversion och gärna hänvisning till verifieringssystem. | Oläslig signatur, ingen befattning, inget datum och ingen klarhet i vem som faktiskt skrev under för tillverkaren. |
Det enkla testet innan underskrift
Ta deklarationen och täck över logotypen.
Går det fortfarande att se vilken maskin den gäller? Går det att se vem som är tillverkare? Vem som tar ansvar? Vilka standarder som använts och i vilken omfattning? Vilket förfarande för bedömning av överensstämmelse som valts? Om anmält organ deltagit eller inte?
Om svaret är nej är problemet inte att dokumentet saknar design. Problemet är att dokumentet inte gör sitt jobb.
En bra EU-försäkran om överensstämmelse behöver inte vara lång. Men efter att ha läst den ska det vara tydligt att tillverkare inte bara har skrivit under. Det ska vara tydligt att tillverkare vet vad som har skrivits under.
EU-försäkran om överensstämmelse är ett kort dokument som avslöjar en lång process
Det är därför den är förrädisk. Den ser enkel ut. Maskinens namn. Tillverkare. Standarder. Datum. Signatur.
Klart?
Nej.
EU-försäkran om överensstämmelse är slutpunkten. Före den kommer kravidentifiering, riskbedömning, skyddsåtgärder, verifiering av säkerhetsfunktioner, teknisk dokumentation, bruksanvisning och rätt förfarande för bedömning av överensstämmelse.
Om processen finns är deklarationen kort men stark. Om processen inte finns är deklarationen bara ett papper med signatur.
Ställ därför de obekväma frågorna före underskrift:
- Vet vi exakt vilken maskin deklarationen gäller?
- Vet vi vilka rättsakter som är tillämpliga?
- Har standarderna i deklarationen faktiskt tillämpats?
- Vet vi om de tillämpats helt eller delvis?
- Är förfarande för bedömning av överensstämmelse valt medvetet?
- Är anmält organ korrekt beskrivet?
- Stämmer bruksanvisning med rest风险erna?
- Bekräftar teknisk dokumentation det som undertecknas?
Om svaret är ja är EU-försäkran om överensstämmelse en naturlig avslutning på arbetet. Om svaret är ”vi vet inte” ligger felet tidigare: i riskbedömningen, i normvalet, i dokumentationen, i förfarandet eller i bristen på bevis.
Det är billigare att hitta den bristen före underskrift än när en kund, revisor, UDT, marknadskontrollmyndighet eller jurist efter en olycka frågar efter den.
Längst ned finns ett exempel på en PDF för ny EU-försäkran om överensstämmelse genererad i SafetySoftware.
Det är ingen magisk mall som gör maskinen överensstämmande. Det är ett exempel på hur ett ordnat dokument kan se ut: maskinidentifiering, tillverkaruppgifter, rättslig grund, standarder, förfarande för bedömning av överensstämmelse, plats för anmält organ, dokumentstatus och underskrift.
SafetySoftware sätter inte CE. Det ersätter inte riskbedömning. Det tar inte över tillverkarens ansvar. Men det hjälper till att hålla ihop den process som tillverkare ändå måste gå igenom innan EU-försäkran om överensstämmelse skrivs under.
För en bra deklaration börjar inte i Word. Den börjar i tekniska beslut som går att försvara.
